Florida Redfish – Luisianas Redfish’s smarta systrar,

Hjälp! – Mamma. Jag trodde du skulle följa med ner i vattnet!!

(Edvin 7 år, Mosquito Lagoon, Florida den 21 maj 2012

Visst låter det som en monster fångst! Varken jag eller min sjuåriga fiskekompis var beredda på något så kraftfullt rusande som detta var.

Redfish, ett amerikanskt rusande silver, kraftigare och större än den mesta Bonefish. Och visst var fisken snabbare, starkare och vansinnigt mycket vackrare än jag kunnat föreställa mig trots tidningars skildringar och olika filmer.

Med den inledningen skulle jag lika gärna kunna utveckla den här fiskeberättelsen till en fiskehistoria i världsklass med fångster som skulle få diverse andra likartade att blekna. Men nej, det här är inte en vanlig fiske historia med de största och vackraste fångsterna du kan tänka dig. Istället vill jag dela med mig av en resa med Redfish drömmar som får vara just drömmar ett tag till. Tills nästa gång. 

Men det jag lärt mig på den här resan kommer göra mig redo nästa gång. Jag hoppas att det kan ge även dig ett par goda tips inför ditt kommande Redfish fiske.

Redfish är en fantastiskt vacker, utmanande och i vissa regioner oerhört lättskrämd och ”smart” fisk som gör den riktigt utmanande att jaga. Jag väljer ordet jaga istället för fiska med referens till min guide Nick Sassic, en av Floridas mer kända guider för Redfish i Mosquito Lagoon och Indian River. Han fångade fiskets känsla och själ på ett enkelt och heltäckande sätt när han refererar till jakt för att beskriva det som pågår vid sight fishing efter Redfish.

Det kan gå långa tider av stiltje där båten glider fram tyst utan motor. Styrd och framdriven endast med hjälp av guidens egen kraft överförd till botten genom den långa stav han använder uppifrån sin plattform i aktern av båten.Image

Han är tyst. Han söker av vattnet. Han småpratar ingenting. Han är fokuserad. Jag kan känna en spänning byggas upp inom mig som jag har svårt att kontrollera. Jag vill ha fisk och jag vill kasta nu – NU!

Vattnet är blått och klart. Det hoppar småfisk här och där och jag ser andra arter röra sig runt båten. En pelikan lyfter från vattenbrynet, en trana spatserar stolt i vattnet. Rockor simmar under båten och vi hinner till och med se krabbor röra sig på botten.Image

Det är en blandning av de extrema kontrasterna ”thriller artad spänning” som väntar på att få kastuppgifter och den ”totala avslappning” jag åtnjuter av värmen som tar tag i mig stående på en kastplattform i en oerhört vacker och storslagen natur.

Då händer det jag väntat på i nästan en timme;

–        ”10 á clock, at the shore line, app. 30 feet – see it?? Do you see it?? There, there!”

Shit! Jag ser den inte. Var är den?!

Adrenalinet pumpar. Jag söker av vattnet allt jag kan.

–        “There, coming towards us. Do you see it? Cast!”

Där är den. Upp med linan och ut med flugan. Tankarna snurrar over möjligheten att få hålla fisken i mina händer. Den är stor och otroligt vacker.Image

–        “Good shot – now stripe, stripe, STRIPE faster, faster.”

Allt tystnar och linan är åter i båten, i min stripping basket stående vid mina fötter på min kastplattform i fören på denna superläckra fiskebåt.

Nick säger det oundvikliga;

–        “It´s gone.”

Orden känns oerhört tunga. All förväntan och all önskan om att lyckas fånga dessa vackra silverglänsande fiskar med sina röda linjer och svarta prick på sidan. Ännu en missad chans. Ännu en adrenalinfylld våg som bröts. Nick ser mina nersjunkna axlar och trots att kepsen är långt ner mötande en solskyddande buff över mitt ansikte, så lyser nog besvikelsen stort.

Som den goda engagerade guide han är säger han ohejdat positivt;

–        “Good shot. You have it! Next time we take him!”

Och så rullar timmarna på och kasten likaså.

Jag har efter drygt 15 års fiske en god erfarenhet när det gäller harr, öring och havsöring med fluga, men det här är något jag inte bemästrar.

Jag kan fyllas av en otrolig hunger att fixa det. Att fånga en stor svårfångad Redfish bara för att lugna mitt ego och kunna visa världen att det här grejar jag.

Men vad vore en fisketur med Nick och hans båt med fångst i parti och minut. Det skulle säkert vara alldeles enformigt och tråkigt… eller alldeles, alldeles underbart.  – Next time!Image

Jag har lärt mig massor. Lärt mig tekniken hur flugan ska placeras, hur kastet ska presenteras, hur linan ska tas in. Jag har lärt mig den hårda vägen att fisken ska få rusa och hur otroligt starkt invanda mönster formar oss som fiskare.

Är du som jag en fiskare som älskar att göra delikata kast i strömmande vatten där parschute kast och diskret placering sitter långt in i ryggmärgen – ja då är tipset att öva. Jag inser att mina invanda mönster tar längre tid att bryta än vad torrkast och filmer kan ge. Öva tills du är less. Öva att skrämma fisken, öva att vara distinkt och framförallt – öva att inte göra mothugg för det är ingen liten harr som tar flugan.

Eller så gör som jag – Åk iväg och fiska igen. Övning ger färdighet och att öva i rätt omgivning är helt fantastiskt bara du inte förväntar dig storfångster första gången.

Den här resan var mitt, en passionerad flugfiskares, recept för att hitta tillbaka till livet efter att sprungit med i livets ekorrhjul alltför snabbt, alltför länge. Jag hamnade djupt ner i stressens träsk och utmattningens dystra tillvaro med ett bestämt motiv att ta mig tillbaka till livets fulla glans. Alla ni flugfiskande vänner vet att just detta, att höra linan vina, att känna spöt böja är en glädjens injektion i koncentrerad form, en medicin som ger resultat.

Jag och min son Edvin, 7 år, lämnade resten av familjen på fyra personer hemma och åkte till Florida för en rekreationsresa med fiske på agendan. Målet var att få avkoppling och samtidigt hitta tillbaka till det som gör mig glad, det som gör mig hel.Image

Någon fisk landades dock aldrig, men Edvin fick bästa möjliga på kroken. En glad och mer harmonisk mamma. Och ska jag vara riktigt ärlig så är oavsett drömmar på stor fisk eller svårfångad fisk just drömmar medan vår hälsa är verklig och att vara en flugfiskande mamma i Floridas sol nog den bästa förebild jag kan vara. Att samtidigt få dela dessa upplevelser med någon man älskar är stort, att få dela det med ett av sina barn än större.

Tack till David – för att du lät mig fiska för oss båda

Tack Edvin för att du delade det här med mig

Tack Kalle, Agnes och My för ni gör mitt liv rikt utan fisk.

// Annika

Annonser